MASSMEDIER. Morgonandakt för vita.

Advokat Louise Bjurwill höll i dag i vinjetten "Tankar för dagen" i Sveriges Radio P1. Hon ville ta upp att människor som lever i Sverige ska ta kontakt med varandra; man behöver inte resa utomlands för att möta andra kulturer. Så inleder hon med en formulering ungefär så här: Nästa gång ni ser någon som har ett annat pigment än det vita, ta kontakt.
Trots ett vällovligt ämne och ett oklanderligt uppsåt så blir det ändå fel när personer som framträder i svenska massmedier glömmer att lyssnarna eller läsarna är av alla slag. Det är vita, svarta, gula, bruna. Så när man säger "nästa gång NI ser någon", så har man redan uteslutit dem som man ville inkludera.
Paradoxalt, men typiskt.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Förvirrat om äktenskap.

Det var allt en förvirrad artikel som publicerades på ledarplats i tidningen Världen idag, som kallar sig kristen. Göran Perssons ”döda” äktenskap, adoptioner för homosexuella, och könsneutrala äktenskap blandas ihop en en salig röra.

”Ett äktenskap för syns skull och för att först och främst få bekräftelse från omgivningen är egentligen inget äktenskap”, star det i ledaren.

Nej kanske det. Men om två personer som råkar ha samma kön inte söker bekräftelse från omgivningen utan vill manifestera det för sig själva (och kanske inför gud) – då kan de väl få gifta sig?

SVENSK EKONOMI. Ägget är inte längre löst.

Visst är det bra att det inte blir någon påskstrejk. Inte vill jag komma hem och bli utan ägg. Men det var en konstig historia som utspelade sig. Lönebildningen måste reformeras och nya former måste utvecklas. Mer decentraliserat, helt enkelt. Men frågan är om en sådan utveckling ska behöva explodera fram mitt under brinnande avtalsrörelse. Lönebildningen är ett så känsligt maskineri och samförståndet är viktigt. Alltså: Gärna mer decentraliserade förhandlingar och gärna sifferlösa avtal som nu är vedertaget på vissa delar av arbetsmarknaden. Men låt detta diskuteras fram under ”fredsperioden” fram till nästa avtalsrörelse.

FRANSK POLITIK. Trikoloren i centrum.

Nu har nationalismen, den franska alltså, kommit i centrum för presidentvalskampanjen. Både Ségolène Royal och den mittersta kandidaten François Bayrou har plötsligt börjat vifta med franska flaggor och socialistkandidaten har tydligen vid ett tillfälle uppmanat sina mötesdeltagare att sjunga Marseljäsen som avslutning. Hon har också sagt att fransmännen borde ha en flagga hemma att hänga ut från sitt fönster den 14 juli. Inte helt i linje med hur socialisterna i Frankrike brukar resonera. Jean-Marie Le Pen från Front National kan bara titta på.

MILJÖ. Hela Europa går på tomgång.

När jag var i Stockholm för några veckor sedan stod taxibilarna vid Arlanda Express på tomgång medan chaufförerna stod i grupper och talade med varandra. Jag blev rätt arg; är det inte förbjudet att ha motorn i gång så länge, tänkte jag. Sedan dess har jag varit i några andra europeiska huvudstäder. Och visst är det så: Hela Europa går på tomgång. Jag är inte tillräckligt kunnig för att veta om detta bidrar till en signifikant andel av bilarnas avgasmängd, men ändå undrar man. Kanske bensinpriset är alldeles för lågt, trots allt...

FRANSK POLITIK. Kravaller på stationen.

Det har varit kravaller på Gare du Nord. Nicolas Sarkozy anklagar vänstern, och därmed motkandidaten i presidentvalet, Ségolène Royal, för att vara ställa sig på samma sida "som dem som inte betalar sin tågbiljett". Det här är nog franskt samhällslivs svåraste dilemma. Välja hårda tag-resonemanget, som Nicolas Sarkozy, eller talet om förståelse, som Ségolène Royal? Det går inte att välja; man måste kunna se nyktert på läget och inte försöka utnyttja ett socialt dilemma och ungdomars brottslighet till att ge motståndarsidan tjuvnyp. Men det är lätt att säga för mig som kommer från lugna nord.

SVENSK EKONOMI. En usel skatt, goodbye.

Äntligen bestämmer sig regeringen för att ge ett tydligt besked om förmögenhetsskattens avskaffande. Ännu bättre är att det sker redan från nästa års taxering (vilket är lika med "omedelbart" eftersom skatten bara tas ut en gång om året, den 31 december). Nu återstår det dryga arbetet med att pedagogiskt berätta för allmänheten varför förmögenhetsskatten är en så skadlig skatt. Och så hoppas vi att riskvilligt kapital, som det heter, sipprar tillbaka in i Sverige.

FRANSK POLITIK. Vad ska man rösta på?

Kall morgon, men det blir fint i dag. Vilken tur att jag inte har rösträtt här. Skulle jag rösta på Nicolas Sarkozy för ekonomins skull eller på Ségolène Royal för synen på de mänskliga rättigheterna? Och vad skulle få mig att välja François Bayrou annat än för taktikval i första omgången?

SVENSK EKONOMI. Svensk Handels ansvar.

Hur kunde det bli så att så många skäller på Svenskt Näringsliv för den uppkomna situationen i handelssektorn. Det var väl inte Svenskt Näringsliv som slöt ett avtal med Handels utan att bekymra sig om internkommunikationen? Man måste förstå vilken känslig apparat lönebildningsmaskineriet är. Vem vill ha tillbaka 1970-talets tvåsiffriga skenande ökningar? Och inflationen.

SVENSK POLITIK. Från Söderberg till Persson

Citat ur Doktor Glas, tillägnat Göran Persson:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. Bisarr partnerskapsgrupp.

I går publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel signerad Per Olof Widell, "Sexualpolitiskt verksam sedan många år och medlem i Nätverket för partnerskap". (Var inte han debattredaktör just för SvD:s debattsida förut, förresten?) Det är ett konspiratoriskt utfall mot RFSL och mot Homo och kravet i artikeln är att äktenskapet inte ska bli könsneutralt utan att partnerskapet duger för homosexuella par. Andas självförakt om ni frågar mig. Synd att alla kloka präster och kyrkligt aktiva tycks vara strängt upptagna, för det kan väl inte vara så att alla progressiva krafter i kyrkan lämnar walkover i denna fråga?

SVENSK POLITIK. Jag förlåter Perssonserien.

SVT Europa har haft godheten att sända den mest förhands-uppblåsta svenska tv-serien detta sekel. Och lika arg som jag är på att SVT tillät Erik Fichtelius att göra upplägget på detta sätt samtidigt som han fortsatte kommentera daglig politik i Aktuellt – lika glad är jag trots allt att jag får se resultatet. Jag hade inte velat vara utan denna kusliga inblick i Göran Perssons personlighet.

EUROPA. Svenskarna som vägrar fatta Europa.

Rapport sänder i kväll över hela Europa - ja till alla som abonnerar på SVT Europa menar jag - ett långt inslag från EU:s 50-årsfirande i Berlin. Ingen nyhet för mig, men ändå så påtagligt: Svenskarna är de mest EU-negativa européerna enligt en brittisk undersökning. Tv-röster från gatan (var det inte Sergels torg?) klagar över toppstyrning i EU. Röster från die Straße i Berlin talar om Europa, resande, vänskap, fred. Har frågorna ställts på olika sätt. Eller är det så enkelt att vi inte klarar av att se hur skyddad den del av Europa är, där vi levt i fred i mer än tvåhundra år?

Till alla som fnyst åt "freds-argumentet" beträffande EU, inte minst i samband med euroomröstningen för tre år sedan: Res! Dra slutsatser! Lyft perspektivet!

EU är det mest framgångsrika fredsprojektet vårt klot har skådat i modern tid. Vad vore vår krigsskadade kontinent utan unionen?